Gustaf David Hamilton, Stamfader för grevliga ätten (1699-1788)

Gustaf David Hamilton (1699-1788)

Hugo, som blev svensk friherre med efternamnet ”Hamilton af Hageby”, fick i äktenskapet med Anna Margareta Henriksdotter fjorton barn och det åttonde av dem var Gustaf David. Gustaf David föddes den 29 januari 1699 var är icke känt, men troligt är att han föddes i Göteborg hos morföräldrarna. Pappan Hugo var vid den tiden major vid Västgötadals regemente.

Gustaf David växte förmodligen upp i Malmö och i Göteborg, där pappan var verksam under sonens uppväxt innan han 1716 blev volontär vid Livdragonregementet. Han avancerade till kornett 1718 då han tog avsked för att fortsätta den militära utbildningen utomlands. Han blev kapten vid det franska regementet Royal Suédois 1720, deltog i det polska tronföljdskriget och avancerade till kaptenkommendant 1735 och till överstelöjtnant i fransk tjänst 1740.

Under andra schlesiska kriget deltog han på preussisk sida 1745. Gustaf David vistades tidvis i Sverige mellan dessa utländska uppdrag och hade olika befattningar i armén. Således blev han ryttmästare vid Östgöta kavalleriregemente 1727 och kapten vid garnisonsregementet i Göteborg 1737, blev överste för eget värvat regemente 1741, generalmajor av infanteriet 1747 och generallöjtnant 1755.

Gustaf David utsågs till chef för den svenska armén i Pommern 1758 där det så kallade ”Pommerska kriget” mot Preussen pågick sedan 1757. Kriget blev ej den framgång man hoppats på i Sverige. I ett för fälttågets framgång avgörande skede gick planerad samverkan med bland andra ryska armén om intet och svenskarna blev tvungna dra sig tillbaka. Gustaf David tog på sig skulden för nederlaget och erbjöd sig att avgå från sin post. I samband med att han senare begärde avsked ur aktiv tjänst utnämndes han dock till fältmarskalk 1765 och blev 1778 en av ”rikets herrar”. Vid riksdagarna under 1760-talet var Gustaf David en av partiet ”hattarnas” ledande män. Han var medlem av sekreta utskottet 1769.

Gustaf David beskrivs som en tapper, av trupperna omtyckt man. Han tycks ha varit något disträ, hade en viss svårighet att fatta beslut och ganska ofta råkat under andras inflytande. Hans fyndighet och humor var allmänt kända liksom hans likgiltighet för den egna värdigheten.

År 1740 gifte sig Gustaf David med Jacobina Henriette Hildebrand (1717-1769), dotter till den rike assessorn Jacob Henrik Hildebrand och Florentina Cornelia van Reeden tat Drakenstein från Flandern. Hugo David köpte efter giftermålet Barsebäck med flera egendomar i Skåne vilka han gjorde till fideikommiss. Efter avskedet från armén och avslutat arbete i sekreta utskottet drog sig Gustaf David tillbaka till Barsebäck. Som jordbrukare blev han en föregångsman. Bl a genomfördes omfattande dräneringar av jorden på Barsebäck, vilket blev ett föredöme för hela provinsen.

Gustaf David har lämnat efter sig en icke daterad levnadsbeskrivning, som överlämnats till hans dotter Florentina Henrietta, g Fleming af Liebelitz (1750-1773), som i sin tur överlämnade biografin till sin son Claes Adolf Fleming af Liebelitz (1738-1831). Denne har år 1823 återlämnat biografin till någon släkting på mödernet, okänt vem. Biografin återges i sin helhet nedan:

Biographie

af

Grefve Gustaf David Hamilton

 ”År 1699.den 9.Februari nya stylen blef jag född. Och som min saliga Moder destinerade mig till Civilretten, hvilket intet var öfverenstämmande med mitt sinnelag, flydde jag utan dess vetenskap till Norge, hvarest min salig Fader, som tjenstgörande General, med flere av mina äldre bröder, var, jag adreserade mig directe till Hans Majestet., berättade honom att jag rymt från min Mor, som ville att jag skulle blifva Skrifvare (hvilket fägnade honom mycket) samt begärde att få tjenst, och blifva Dragon vid LifDragonerna, som blef mig beviljadt. Hans Majestet frågade, om min far viste att jag var kommen, Jag svarade:savida han har ingen Profhetisk anda bör han ej veta det, då förböd Hans Majestet att man skulle underrätta min Far därom, och blef jag emellertid gömder, och då Generalerna voro samlade befalte Hans Majestet att jag skulle komma in, jag aberopade mig Hans Majestets nådiga löfte, min fars forundran rogade intet litet Hans Majestet. Resten af denna Campagnen gjorde jag i högqvartert hos hans Majestet.

1717 blef jag Cornett vid LifDragonerna, och gjorde 1718 Campagenen, då till Sverges olycka Hans Majestet blef skjuten vid Fredrikshall, marcherade Armeén öfver Svinesund hem. Och blef LifDragonRegementet, förlagt i Calmar län, och 1719. om våren marcherade till roslagen, emot Ryssen, och blef jag tillika med 200 man under dåvarande Capitaine Baron von Ungern Sternbergs befäl,detacherad till Leusta Järnbruk, att där stöta till de 200 man som voro där förut, kom till träffning med fienden men som han var öfver tretusenende man stark, och med en del af sitt folk sökte kringränna oss och viste sig intet med stort större front än vi hava,, med hvilken vi träffade, då vi såg dess destein måste vi vika och retiera oss. 1720. då Freden blef slutad fick jag Hennes Majestet Drottning Albinas ( Ulrikas, förf anm) nådiga permission att resa till Frankrike, som var i krig med Spanien och blef strarskt vid min ankomst, Capitaine vid Generalmajoren Lencks regemente, gjorde gjorde Campagnen 1733 som Capitaine af Grenadierne bevistade 1734 belägringenarne vid Trasbach och Philipsbourg, denna senare fästning gaf sig ej utan mycken manssshillan. Efter belägringarne marcherade armeén tillbaka ofver Rheineströmmen och Camperade vid Ofdfenheim midt emot fienden, och spelte så till sägandes med honom Echque med Marcher och Contramarcher. Sedan fienden blef fördrifen ifran Rheineströmmen, blef jag beordrad med mitt Compagnie af Grenadierer att escortera Grfve Belliofle. 1775 blef jag ÖfversteLeuitnant och Commendant af en Battaillon, i denna qualitet gjorde detta års campagne, under hvilken tid, ej något betydligtföreföll, utan allenast vid en stor fouragering af 20000 man under stden Mons, hvarest rästen af fourageringen blef på många ställen af fienden attaquerad, men alltid tillbakaslagen, sedan Campagnen var slutad reste jag till Paris, och 1740 till Sverge, tog afsked ifrån fransyska tjensten med en årlig pension af 1300 Livres upprättade ett Infanteri R, som är nu EnkeDrottningens LifRegemente, med vilket jag kom i Garnison, i Malmö, 1743. under Riksdagen då man fruktade något anfall af de Danska blef jag befalldt att resa till Skåne och antaga befälet af där varande troupper, och föranstalta att sätta Landscrona i någorlunda defensions stånd, samt med Cavalleri låta bevaka stranden, när det var skedt anlände Fältmarskalken Baron Hamilton, till hvilken jag gaf skriftligen min disposition, som han sände till Hans Majestet, och fant dess nådiga arprobastion, och fick jag äfven af Hans Exullense Löven Compliment deröfver.1745, skickade salig hans Majestet Konung Adolf Fredrik, då varande KronePrins, mig med 12 unga Officerare till Hans Majestets af Preussens Armeé, hvarest jag anlände i Juni månad, jag och mina unga Officerare fingo ofta tillfälle att vara med i elden, och uppförde sig på sådant sätt, att jag fick Hans Preussiska Majestets Compliment däröfver.Den 30. Septe; bevistade jag battaillen af Zor, hvaröfver jag vid min ankomst i Nove; till Stockholm aflämnade min Relation till Hans K:H:KronePrinsen. 1748 blef jag Constituerad, att presidera uti Landscronas fästnings byggnads deputation, och samma år GeneralMajor och Commendeur af Kongl Svärds Orden, 1751blev jag Commenderad med Regementet till Finland. 1756 den 21Januar blef jag constituerad, att vid defensionsplanens Reglerande i finnland sammanträda med hans ecellense RiksRådet Grefve Rosen, och den 8:de Juli, samma år att vara General MunsterHerre vid Armeén i finnland. 1757 blef jag Commenderad till pommern, och antog där befälet öfver Armeén till dess Fäldtmarskalken Baron Ungern skulle anlända, och innan dess ankomst belägrade jag och intog Penemund, samt avancerade mig af Demin Ancklam och flera små befästade skantsar längs Peneströmmen, 1758. den 24 Juli blef jag General och fick samma år och datum, tjenste bref att åtaga mig öfverbefälet af Armeén i Pommern. 1758. den 3. Nove: fick jag underdånig anhållan afsked ifrån mina i nåder anförtrodda Ämbeten. Den 5te Juli 1762 bekom jag Hans Majestets förklaring om dess nådiga nöje öfver mitt vid Armeén i Pommern förda öfverbefäl, och sedermera år 1765 öppet bref på Fältmarskalks namn och heder.”